Tex idag fick Jackie sin frukost i en sån där foderboll som ska rullas runt för att maten ska komma ut... Den vickar hon runt och får nästintill maximal utdelning när hon kommer på var maten kommer ut och liksom gungar den fram och tillbaka på stället, så det bara drösar ut mat. Hungrig tjej!
Linus å andra sidan... För det första tycker han ju inte om att äta... Numera går det bra, men oj vilka soppor jag kokat ihop och hällt över hans Precept och senare över hans Standard (Numera äter han Royal 4300, oftast utan självsvält-tendenser) . Åter till foderbollen: Den tjongade han runt så det smällde i väggarna, totalt exalterad och emellanåt hysteriskt skällande. Var vi så dumma att vi blandade i några foderkulor i det smarriga hundgodiset som nogsamt delats i lagom och lika stora bitar, fick vi allt vackert ta fram sopborsen och avlägsna dessa själva. Senare fick han en variant av foderbollen, en fyrkantig tärning. Med den riskerade både vi och kökets väggar och luckor livhanken! (Och tinnitus för oss och grannarna=mkt skall för att accompaniera det högre smällandet i väggarna?) Tärningen flyttade in i hallgarderoben. Nu vill jag i rättvisans namn tillägga att inte heller Jackie kommer överens med tärningen.
Sedan har vi ju det här med att min 3-åriga hanhund är minst lika mycket bebis som den halvårsgamla valpen Jackie! Han kan sitta snyftande i köket om han av någon anledning inte får vara med i vardagsrummet med mig och Jackie. Medan valpen glatt accepterar lite ensamtid och sysselsätter sig själv... Somnar, tvättar tassarna, gömmer ett tuggben under fällen för att genast gräva fram det (SÅÅÅ himla söt när hon bäddar ner sina ben!!!). Mindre lyckade aktiviteter tycker jag som tvåbent är när hon börjar med förarbetet till renoveringen (läs: tar bort tapeter och hjälper till att avlägsna delar av det gamla golvet. Hon har väl inget tidsperspektiv... Matte SA ju hon ville renovera köket... om nåt år.... ;-) )
Vidare är Linus den "ultimata" knähunden, tom vid utställningsringen sitter han gärna på rumpan i knät och pussas ett tag :-D Även om han vill visa sig aningen mer macho om det finns snygga tikar omkring, å ännu hellre om det finns andra hanar som kan tänkas konkurera om tjejernas gunst... Han vill överhuvudtaget alltid vara med och väldigt, väldigt nära.
Och OH NEJ! Jag humaniserar ALDRIG mina hundar :-)
Som förtydligande kanske jag ska tillägga att detta skrivs med bara en aning humor... Hehe!
Fräckt av min mor å försöka läsa när Linus vill sova :-D
Frusen myshund efter bad och korvgrillning på Orust.
